En bit snöre

Kan vara bra att ha. Har man dessutom en rejäl pinne, en stark bonddräng och en högdräktig ko kan det bli riktigt lyckosamt. Typ en stor fin tjurkalv. Lite ostadig och yr i mössan efter att ha anlänt till världen med rumpan först. Nu heter han Christian och ser ut att må alla tiders.

Vingliga var även var även de fyra lamm som ställde till oreda när vi försökte klura ut vem som var deras mamma. Det tog en stund innan vi begrep att den lilla kvartetten faktiskt hörde ihop – fyrlingar alltså. Ser ut att gå bra än så länge men jag gissar att det snart är dags att blanda till lite Pontus Lammnäring och börja stödfodra.

6 reaktioner på ”En bit snöre

  1. Jag har oxå varit med och dra ut en kalv, men den gången gick det inte så bra som för er, tyvärr. Det är såå roligt med alla kalvningar, fölningar, lamningar och grisningar så man blir ju alldeles tokig.

    Gilla

  2. Ja det är märkligt att det är lika spännande varje gång. Och framförallt när det går bra – vi förlorade en kalv för några veckor sen så man vet ju aldrig.

    Gilla

  3. Jag tycker så mycket om att läsa om det som händer på gården, jag har aldrig varit med när ett djur föds, måste vara fint.
    Men å andra sidan har jag varit med när två kvinnor har fött barn och det är inte illa det heller.
    Glad Påsk på er alla!
    Kram

    Gilla

  4. Jaså ni har också fått en kalv baklänges… det fick vi med och även hos oss gick det bra, med den.
    Fyrlingar… ja det är ovanligt… grattis!!

    Gilla

  5. Härligt att det gick bra hos er också!

    Det är liksom lite roligare att vara i lagården i ottan och sen få gå och äta välförtjänt frukost och veta att är en nöjd kossa med en frisk kalv. 🙂

    Gilla

Lämna ett svar till Jenny Avbryt svar