Tycker jag inte om. Just nu. Åtminstone inte såna hundar som envisas med att gå ut. Klockan halv 2 – på natten. När knashunden (tyckte det lät bättre än hundkräket) dessutom sätter sig på grannens trappa och vägrar komma in utan jag får gå ut och hämta henne. DÅ tycker jag inte så mycket om henne. Fast nästa natt kommer man i håg att låsa dörren. Å andra sidan så glömde man farstudörren och så upprepar vi proceduren från föregående natt. Tredje natten är allt låst: ytterdörr, farstudörr och källardörr. Gissa hur det låter när en ridgeback försöker gå ut genom en låst dörr eller tre? Då funderar jag på att ta fram hagelbössan.
Nu är dock lugnet återställt. Om alla är hemma så är nämligen hunden nöjd. Flocken är samlad. Hm – undrar om det argumentet biter på P:s arbetsgivare? ”Tyvärr kan jag inte jobba nattskift för hunden blir orolig.” Tror inte det men hagelbössan är undanställd för den här gången. Överkänslig – vem, jag? Möjligtvis beroende av min skönhetssömn.