Vi hade ju bestämt oss. Inga flasklamm i år. Mycket jobb och oftast går det inte bra även om förra årets lilla Fia-Lotta klarade sig fint. Men så blev det trillingar och jag kan inte se (framförallt höra) ett ynkligt, hungrigt lamm gå och bäa efter mamma. Så nu går jag här igen med nappflaskan och vispar lammnäring i parti och minut. Lilla Fia-Lotta – hon har blivit stora damen men så här såg hon ut förra året när hon fick vara med i ett inslag om biosfärområde Östra Vätterbranterna.






















