E har varit ute i skogen och plockat svamp med farfar och hittat både kantareller, fingersvamp och Karl-Johan. Kallejohan är godast tycker E. Flasklammet Lex Bä har blivit stor, busig och knallar inte längre runt som en gårdshund i hälarna på folk.
Hönsen inklusive årets kycklingar som vuxit till sig rejält har blivit modigare och sprätter glatt omkring både här och där. Just nu är favoritstället precis bredvid ingången till butiken där de krafsat bort gräset och nu har en härligt sandblandad jord att bada i. Nån liten sväng till grannen har de hunnit men oftast håller de sig hemma.
I kohagen fick vi tillökning häromdagen och det var ett himla brölande och kossor utanför stängslen. Det visade sig snart att det var grannens kor som fått för sig att det här var ett trevligare ställe. Vår tjur hade inga som helst invändningar – alltid lika mysigt med nytt sällskap.
Lex Bä
Arkiverad under: Djur & natur | Taggad: får, flasklamm, gotlandsfår, höst, kantareller, kor, svamp
















Haahhaa… kan tro att tjuren gillar besöket! Jag ska ut i svampskogen idag, hoppas på en kantarellmacka ikväll i alla fall! Kram
Vilka fina saker ni hade i gårdsbutiken!
Jodu en riktigt yster tjur har vi just nu – skuttar fram lika vig som ett kylskåp!
Tack Tokaungen – vi försöker ha både vackra och användbara saker i butiken.
Kul blogg!!! Verkar vara ett mysigt ställe.
Jag ser allt framför mig nu när du berättar det känns verkligen roligt att vi var in och hälsade på.
Skulle behöva lite av lugnet ni har när ni inte flänger omkring och sköter allt ni har att ta hand om.
Vi ska ut nu i helgen igen i husbilen och denna gång ska vi fricampa på samma ställe som vi stod på första helgen vi var ut med husbilen.
Jag ser fram emot det för jag blir så trött här hemma har så svårt att låta bli att ta hand om mitt hem. Sen får jag ju lust att sticka och tom sy en ärmlös klänning som för den delen blev ett korvaskinn fast jag la på så mycket extra. Jäla tjockis jag har blivit…
Vet du att sonen han tog det skinn vi hade köpt och höll på med det och sa att de skulle köpa ett sånt till vagnen. Så jag var ju tvungen att säga att vi skulle köpa ett av dig när det är dags.
Det var då min son började se konstig ut, hur gör dom det här sa han? Jamen sa jag det är ju skinnet och ullen som är kvar på fåret, sa jag. Då började han med sitt blödande hjärta att säga men jag trodde att det var konstgjort på något vis, då vet jag inte om jag vill ha en sån. Jag känner så väl igen hans känslor för jag upplevde samma när vi åkte ifrån er och jag varje dag smekte ullen och tänkte på det ståtliga djur vars skinn jag nu ägde.
Men lilla gubben sa jag, man har ju djuren för att få kött och det är väl bra att man tar hand om ullen till något vettigt?
Jo, det tyckte han väl men hade liksom aldrig tänkt på det hela så.
Ja, du inte lätt att vara blödigt inte.
Massa kram vi hörs
Ja det är konstigt för mitt i allt jobb så finns det ett lugn härute – det gäller bara att ta vara på stunderna. För dom dyker faktiskt upp då och då.
Du får hälsa sonen att han är inte ensam om att tro/hoppas att det liksom skulle gå att få ett lammskinn fast lammet fortsätter att skutta i hagen. Jag förstår honom fast fåren har som sagt flera viktiga uppgifter: sköta landskapet (alternativet är mer maskinkörning eller igenvuxet) samt ge mat dvs gott kött. Att då inte ta vara på skinnet vore rena helgerånet tycker jag.
Hoppas ni får en härlig campingtur!